Perspektiv.

Det blir typ ett inlägg i veckan:)
Mer hinner jag inte med pekfingervalsen...och att jag vill vara busy ju...
Så om jag börjar med förra onsdagen 3/9;
08.00 frukostmöte med Avenyföreningens medlemmar. Anna , Cecilia och jag fick chansen att nå ut till fler som kan tänka sig att gå, jogga, springa den 20 september för att sedan kasta mig i bilen till Sahlgrenska för provtagning 09.00 och nya "gifter" 10.00. Carina kom med muffins och cappucino och höll mig sällskap! Det gör att en sådan jobbigt laddad stund kan bli en mysig stund i stället. Tack för stödet! Nu är det "bara" 8 ggr/veckor KVAR!!!

Från att ha känt mig så låg ifrån förra helgen så börjar det vända känns det som. Det vänder fort i min värld:) Håret har börjat växa också och det är en STOR anledning till att det känns lättare. Det är typ 1-5mm mjukt ljust fjun(som en nykläckt kycklingunge) och kanske inte så mycket att skryta med men ändå.

Eftermiddagen gick åt till jobb och en fotoshoot

till tidningen fcancerandrun och sen packa för att åka till Palma!



Jag, Marie, Pernilla, Ingela och Titti träffas på Säve 19.30. Det lustiga är att jag har ända sedan jag fick barn varit lite flygrädd och för första gången på 14 år kände jag inte minsta oro. Är det för att jag är i min situation tro? Eller för att jag just nu inte blir speciellt stressad över småsaker kanske..


      Tror att det handlar om perspektiv.

 

 Vi landar sent på onsdag och åker direkt till lägenheten som ligger sååå
 bra! Nära till hamnen, bra restauranger och en yogastudio som heter Earth Yoga.

Annat perspektiv.

Utsikt från tak terrassen.

 Marie som har "bott"in sig i Palma är en helt fantastisk värdinna och har koll på det mesta tar med oss till Costa del Calma första dagen. Jag älskade det stället!!! Det är som sagt INTE lätt att ta av sig peruken i min värld och jag var lite stressad över hur det skulle vara. Här var det inte så mycket folk och jag kände aldrig att någon "tittade" på mig med den där blicken. Den som får mig att känna mig utanför...att jag tillhör dom sjuka...

Den lugna kusten...

 På kvällen går vi ut och dricker massor av Cava! Har nog inte skrattat mig till träningsvärk innan men så kul hade vi...heeela helgen. Det var inte Cavan utan bara supersköna väninnor!..och lite känslan av sätta cancern på pause. On hold. Tillsjagkommerhem.

Ett glas för mycket säkert. På Patron Lunares

 Nästa morgon(nu får du hela helgen...kanske blir lite långt) hoppar vi upp jag och Mary och går på en sååå bra yogaklass!!! Det första jag lägger märke till är att yogaläraren Sandra(som dessutom är svensk) har PERUK. Tusen tankar går igenom mitt huvud givetvis. Är hon som mig? eller vad kan hon ha för cancer? Jag ser att hon ser mig med. Jag har lämnat perukerna hemma(eller nä utan en i handväskan...töntig jag är) och har en bandana bara...
Efter klassen så kommer hon fram och pratar med oss och jag berättar att jag också har peruk men att jag inte orkar alltid när det är varmt och det är då hon berättar att hon har en hårsjukdom som heter Alopcia areata , eller fläckvis håravfall,  som är en autoimmun sjukdom där kroppens immunsystem låter alla hårsäckar gå in i vilostadiet varvid håret faller av. Hmmm här står jag och berättar hur jobbigt jag har det med peruk och hon måste leva med detta i resten av sitt liv!! Perspektiv är nog det enda vi behöver i alla situationer. Plötsligt kände jag att min situation var lättare än hennes på någotvis.

Vi åkte till Bendinat och badade den här dagen...så fint och en grymt mysig restaurang på hotellet där man kan få en caspaccio och kallt gott vitt vin till lunch...

Bendinat Pillan simmar..

På kvällen gick vi till Tast. Cool Tapas restaurang som inte ens hade en skylt utanför. Men Marie visste ju...

Love.

love.love.

Sista dagen på beachen tillbringade vi på illetas beach.

MY GOD!!!
Här ligger det väldigt mycket svenskar. Marie sa direkt att hon undrade varför vi åkte hit. Men det var lördag och säkert svårt att få plats någonstans i och med att alla är lite lediga. Nu ska jag skriva något som jag inte borde kanske...men detta var nog det värsta jag kunde utsätta mig för.,
Överallt ligger det folk med ALLT dyrt som man kan ha på sig på en badstrand. Louis Vuitton badväska, YSL solglasögon, Rolex, Rangerover på parkeringen...missförstå mig rätt nu. Jag älskar min Rolexklocka, hade gärna haft en Rangerover etc. men CANCER passar inte in!!! Folk vet inte var dom ska titta när jag kommer för att att bada. Jag och Marie dyker i och hon säger att jag inte ska bry mig om det. Fan säger jag bara...jag önskar inte ens min värsta fiende(harnogingenmenändå) att känna som jag gjorde där...guppandes i havet med en känsla av att Alla tittade. På hon som har CANCER.
Det kanske ligger mest hos mig men det var hemskt att bada där. Jag som ÄLSKAR att bada! Att doppa huvudet under vattenytan är något som jag gör redan i April...i Sverige...15 grader. Men nu ville jag bara göra det om det var nödvändigt. 34 grader den dagen...'

MEN...någonting hände ändå här. Jag utsatte mig återigen för något och fick Perspektiv. Jag tror att om en månad...när det bara är liiite mer hår på skalpen. Då bäddar jag nog ner Törnrosa faktiskt.