I dag ska jag springa Midnattsloppet!

Veckan började ju med en liten "detour" men har definitivt vänt och blivit bättre!

Undrar om det handlar om attraktionslagen ibland...Det man ger får man tillbaka på någotvis.
Jag var aldrig rädd för att vara offentlig med den här cancern men det har varit jobbigt att möta folk ändå. Varför jag vill skriva några rader om detta är just för kanske är du en som inte vill dela med dig. Det kan vara om vadsomhelst, måste inte vara cancer. Min upplevelse är givetvis min och jag kan inte säga att en annans blir densamma MEN det stöd, den kärleken och energin som kommer min väg p.g.a. Er. Dig gör mig så lycklig! Jag hade aldrig anat att det var så här om jag inte vågat vara öppen. Så,
T A C K T A C K T A C K T A C K T A C K T A C K T A C K T A C K.

I tisdags morse vaknade jag upp på Sahlgrenska. Allt hade gått bra och jag fick åka hem.
T A C K Lalle för att du kom och hälsade på, tänkte på att jag ville ha en smoothie(och bulle;) och körde mig hem.
Senare på eftermiddagen fick jag ett sms av en fin vän. Hon skrev att hon hade en "grej" till mig och jag blev givetvis supernyfiken! Så i ösregnet åkte Vera och jag hem till henne i Örgryte. Hon kom ut i regnkläder och med en NK påse i handen...

Så lyxigt!

Vilken superlyxig present! En duscholja från Chanel och två(2?) av höstens lack!
T A C K Maria. Det var överraskning som överraskade!!!

Onsdag morgon var det dags för Sahlgrenska(där jag är stammis) igen. Det är cytostatika dags! jag vet om att när jag går in på provtagningen att jag förmodligen inte har fått upp mitt blodvärde men hoppas det ser ok ut. Vill ju gärna köra på med detta så jag blir klar någon gång. Malin är med mig den här gången. Det är så skönt att ha med sig någon under dessa behandlingar. Att bara sitta och prata lite skit gör att den här stunden blir lättare!
T A C K Malin, du är en pärla!
 Okej så Rebecca(min sköterska som är heeeelt underbar) är tillbaka från semester och jag är glad att det är hon igen. Dessutom är det nya cellgifter som jag ska få VARJE vecka i 12 veckor(om allt går som planerat). Hon förklarar att jag har 97 i Hb och att allt under 100 inte är ok och att hon måste ta detta med en läkare...kanske jag måste få blod säger hon.Hon kommer tillbaka och säger att i och med att det INTE var cellgifterna som fick mig till detta dåliga blodvärdet så beslutar dem att jag får cytostatika idag.
T A C K Rebecca.
Det här NYA är mycket snällare mot mig. Håret kommer att t.ex. börja växa igen:) Vad den gör är att den "jobbar" varje vecka i stället för var tredje.
Cellgift funkar så här, det går in och dödar cellen när den delar sig. Så jag som har en långsamväxande(alltså celldelningen)tumör får nu en medicin som kommer att bli effektivare mot cancern och snällare mot MIG. Plötsligt så känns det som jag fått något bra mitt i allt!

Ser det lite blått ut eller?

Vidare så beslutar vi att jag ska få blod ändå...därför att det tar ändå några veckor(typ 3) att "komma tillbaka"ifrån den blodförlust som jag fick. Jag har 0+. Om man har 0+ så kan man bara få blod från 0+. Fast alla kan få från 0+...måste vara väldigt bra blod jag har.

Det skulle ta ca 2 timmar att se om mitt blod fungerade med det nya samt att det skulle bli varmt etc. Så jag fick åka iväg och äta lunch. Det gör jag med Monika Björn. Vi sitter och pratar och jag berättar om blodet. Hon börjar berätta om bloddoping. Bloddopning är nog den vanligaste formen av dopning inom alla idrotter. Orsakerna till detta är många men huvudorsakerna är att det är lätt att genomföra, det ger en stor prestationsförbättring och det är väldigt svårt att upptäcka. Hmmm...tänker jag. Kanske ska springa midnattsloppet ändå säger jag. Där är hon underbar och säger hon springer med mig! Det får ta 120 min om det ska vara så. Hon fattar direkt att detta loppet inte handlar om tid just nu. Utan att få göra det. Att få sparka den där jävla cancern i röven och säga att jag gör det ändå. Ingen tid. Ingen tävling.
T A C K Monika för att du får för dig att springa 10 km mittinattenmedmig.

Dagens outfit;)