Inlagd på Sahlgrenska:(

Det är som sagt inte alltid solsken i cancerbranchen...

Lite synd om mig.

Här ligger jag nu i min Louis Vuitton/Västragötalands vita rock, nyduschad i Descutan och supersexiganättrosor. I P E R U K. Räcker att jag ser ynklig ut som det är...
Jag ligger inte här för att jag har cancer men hade jag inte haft det så hade detta inte hänt. Inte just nu alla fall.

Jag hade kunnat vara med på Särös Kungliga Triathlon i fredags Vi(jag och Cecilia)hade t.o.m en riktig Ironman mästare(fast han bytte ut oss haha) i vårt lag. I söndags kunde jag varit med på Color Me Rad och sprungit. Nu skulle jag kunna ta en kvällsrunda. Kommer förmodligen inte att kunna springa Midnattsloppet på lördag&%€#!!!

Jag försöker att vara i nuet men liiiite sur är jag ändå. Eller var det meningen att jag skulle ta det lugnt. Kanske det var just det...som var meningen....(skelöga)

Utan att gå in för mycket i detalj så vill jag ändå skriva att jag har under mina 3 senaste cytostatika behandlingar haft mellan 133 och 127 i Hb och idag 91. Blodvärde alltså.  Låt mig bara säga att under 100 är blodbrist men väldigt individuellt.
 Så vad har hänt?
Jo, jag har en tumör som är hormonkänslig och i och med detta så vill läkarna att om man har en hormonspiral, ta ut den. Det köper jag. Lustigt nog så är det jag som har påmint och frågat om detta tills för 4 veckor sedan när en av läkarna sa att jag skulle göra det. Gynekologen som jag träffade kunde inte först förstå varför detta rekommenderas då det inte finns något Östrogen i den. Det finns inte ens studier på att det finns ett samband. Men jag ville inte chansa så klart. Det är tydligen vanligt att man blöder lite efteråt och jag tänkte väl inte mer på det. Trött har jag varit men det trodde jag berodde på cellgifterna...
Sedan i Torsdags har jag varit fram och tillbaka på akuten och fått medicin som ska hjälpa mot detta(vill liksom inte berätta allt) Lördag till Söndag gick bra. Kunde vara med mina underbara vänner i Båstad. På söndag kväll hjälpte inte medicinen längre och efter att ha rådfrågat med sjukvårdsupplysningen så bestämde jag mig för att åka in idag. Inlagd för en skrapning...hmm.

Nu är klockan 20.00 ca. Jag vet inte när jag får opereras. Inom 24 timmar sa hon för en stund sedan. SEEEEEGGTTT.

Har kollat på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Högt! Hon som ligger brevid mår inte så bra. Stackars henne känner jag samtidigt som jag vill att hon ska däcka. Hungrig som en varg. Dropp är det enda man får här tydligen. Får se det som fasta. Det har jag ändå aldrig karaktär att göra så...

Man måste få gnälla lite. Sällan jag drar cancerkortet. Fast det har väl bara börjat.
Nä jag SKA springa midnattsloppet på lördag. Även om jag får gå i mål. Milen innan det viktiga loppet!
Fightcancerandrun