Vilken bra vecka!!!

Om du nu är en som läser bloggar så har jag förstått(av min Olivia 14 år)att man minsann gör fleeera inlägg per dag. Jag kan inte skriva om jag inte har något att säga...riktigt. Att bara dela med mig av min vardag känns så "bloggigt". Samtidig som det finns så mycket att dela...hm..och att det känns som att det finns lite förväntan på att dela nu när jag börjat:)
Så om jag får summera min vecka helt enkelt ;

Efter att ha skrivit att man kan få lite "pluspoäng" om man frågar mig om att hänga med att träna så har jag fått många som vill detta!! Tack och fortsätt gärna!! Det är det enda som hjälper mot Fatigue(fancy name for deadly tired) Herrejävlar va trött jag blev den här sista omgången av cellgift:(. Så trött att det känns som att det inte går mer...så fick jag en fråga om jag ville vara med på en SUP Yoga? Det är alltså yoga på en surfbräda typ. Jag tackade givetvis JA! Hur kul som helst tänkte jag.
Väl där så träffar jag Maria Cerboni som tagit med mig på detta. En liten tjej på utsidan med superpowers på insidan!
Det var lite konstigt att göra detta för jag(alltså FATIGUE) var inte riktigt med...på vad jag skulle göra eller vad jag tackat jag till. Men ville köra och bara få den här tiden att vara utfylld med bra saker.
Maria går igenom tekniken och vi hoppar på och börjar paddla. det är sååå svårt att stå upp. Trodde aldrig att det skulle vara det. Yoga kan jag ju och bra balans tycker jag att jag har men detta va ju läskigt! Vattnet nere i hamnen(vid Storan) är GIFTIGT och allt jag tänker är att jag inte får att ramla i. Fast jag hade både peruk och en löparmössa...ifall.
Vi paddlar ut och det är jag måste sitta på knäna. Benen bara skaka och jag kände inte att jag var nära att se så cool och avslappnad ut som Maria. Vi är 4 st plus henne. Efter en stunds paddling så ska vi yoga. Det är fortfarande sååå svårt att stå upp. Hon kör på med olika positioner som är rätt"basic" men så svårt att utföra på brädan. Till slut är det dags för avslappning och det är liggande på rygg. Där guidar hon oss till att känna rytmen av havet. Meditativt. Härligt.
Efter det så säger hon att vi alla kan paddla tillbaka. I vår egen takt. Hur vi vill(stå sitta) men att vara tysta. Inte prata med varann...det var så fräckt att paddla iväg själv. Avslappnad. Lugn. Stående på brädan..utan att vara rädd.
Jag tyckte att det var en så speciell upplevelse som man kan ta med sig i livet. Är man spänd och rädd så blir resultatet därefter. Lugn och stilla på insidan så blir det lättare.

Men det är klart att jag är rädd. Cancer leker man inte med. Men det är lite lättare om ändå försöker vara. Avslappnad. Lugn. Som på brädan. Resan är ju ändå där.

Det blev lite mer rolig träning som löpning och crossfit. Löpning vill jag lägga extra mycket fokus på nu inför LOPPET som det snart bara är 5 veckor kvar till 20 September kan alla vara med och kämpa mot cancer.

Avslutningsvis fick jag ÄNTLIGEN ett(faktiskt två)band till WOW. Fan va cool hon är Robyn!!!

Och jag gick dit som brunett!!

And Yesblondeshavemorfun!!