9 och 13 juni

Jag sitter och skriver av min dagbok och trodde att inläggen skulle komma så att man läser det översta först:) Där ser man vad jag kan om att blogga:) så nu skriver jag datum och delar upp det så hoppas jag att det blir som jag tänkt. Klart att det senaste ligger högst upp(skelar)...

9 juni-Lymfbiopsi

Min kusin Linda föjer med mig och detta besöket känner jag mig inte så spänd inför. Förra biopsin kändes ju knappt så...
Man ska alltså se om cancern har spridit sig till Lymfan.
Lägger mig på britsen, bar överkropp som jag börjar vänja mig vid nu. Tröjan och BH:n ska av hela tiden det ska kännas och klämmas.
Läkaren kommer in och han är tyst, eller fåordig i alla fall. Inte som han på Unilab som var så pedagogisk...han ska sticka mig med en nål som är rätt stor faktiskt och ta vävnad inne i lymfan(kanske skulle skriva lymforna).
Alltså det gör SKITONT!!! Han "kör" runt med nålen och liksom letar sig fram samtidigt som han gör detta så ser han på en skärm via ultraljud. 3 st tog han. Tyst.

13 juni-Konferans

Idag är det dags för min konferans. Då har man mer tid att prata igenom sina frågor och vi ska som sagt fatta ett gemensamt beslut om vad som är bäst behandling för mig:)
Mamma och jag åker dit och jag känner mig fokuserad. Allt jag vill är att veta vilket lopp jag ska springa så jag kan ladda för det. Detta ovissa är så jobbigt!!!
Vi kommer in direkt i ett rum på Jubileumskliniken på SUsom är en av de största onkologklinikerna i Sverige. Vid kliniken sker medicinsk behandling av alla tumörformer. Det första Onkologen sa till oss va att det var väldigt många patienter idag och att det inte fanns så mycket tid.??
Jag som hade förväntat mig en timme typ. Mina tankar gick direkt till att jag INTE var ett enskilt fall utan ett nr.
-Du kan ta av dig på överkroppen och sitta där. Han pekade på en stol som var vän mot dem. Experterna. Onkologerna. Kirurgen. 7-8 st va dom nog.
-Sitter jag bara här då rätt upp och ner? frågade jag. Ligga hade ju varit lättare och varför hade jag tajta jeans?
Så nu ska dom klämma och känna. Kommer inte ihåg om alla skulle göra det men dom flesta i alla fall.
Efter 5 min så får vi gå ut(många patienter som sagt)och komma tillbaka om en timme. Vi gick och fikade på Dahl´s bageri och satt i solen och pratade om vad som skulle tas upp nu när vi skulle komma tillbaka in. Nu hade dom väl liiite mera tid?
Det var bara Onkologen där och han hade då tillsammans med dom andra kommit fram till ett beslut.
Det bästa är sa han-Att vi ger dig cytostatika behandling först, i 5 månader och sen operation.
Jag blev helt tyst. Han pratade på om att det var vanligt att man hamnade i chock etc. JAG VA FAN INTE I CHOCK! Jag kände inte att någon hade pratat mig MIG om det bara. Kunde bara inte förstå...
Hade inte jag en operationstid 7/7?? Cellgifter först! Cellgifter överhuvudtaget? Mamma behövde ju inte...
Jag tittade på honom och sa-Jag är inte i chock! Faktum är jag är superfokuserad på detta men detta var ju inte planen!? Va inte jag här för att vi skulle diskutera detta ihop?
Så då fick vi kallat in "gänget" igen och jag måste säga att när kirurgen berättade för mig om att det vore dumt(så sa han)att operera en så stor tumör nu. Man opererar inte bara bort tumören utan tar mycket av den friska vävnaden runt om för att vara med säker på att det inte finns någon mikroskopisk spridning. Vidare så sa han att inte skulle finnas tillräckligt med skinn att kunna sy ihop mig igen. Det hade inte gått till Lymfan som jag tog biopsi på och det var positivt.
Onkologen berättade nu om fördelarna med cytostatika före operation. Många kvinnor som drabbats av bröstcancer blir behandlade i "onödan" om det är tvärtom. -Nu finns det något att mäta mot, menade han på. Vi kommer att se att cellgifterna tar kål på tumören och attden kan förmodligen försvinna helt! Kirurgin blir då mycket finare dessutom. Det gillade jag ju för i mina ögon så ser det ut som fan efter operation. Svarar jag på behandlingarna och inte blir sjuk eller får dåliga värden så kommer detta att ta ca 5 månader. Efter det operation, strålning och siliconboobs. Jag fick igenom min önskan att ta bort bägge brösten dessutom. Har ingen lust att sitta här igen om 5 år...
När vi gick därifrån kände jag mig ändå rätt glad. Sa väl något i stil med att det är jobbigt när det inte går som jag vill bara;)
Och så drog telefonkarusellen igång igen...:) Inget negativt dock, bara att det tar tid. En av anledningarna till att blogga om detta ämnet cancer.