27/6 2014
Jag sprang en mil
idag igenJ
….det känns
fantastiskt att bara göra det. Ingen tid. Ingen tävling med runkeeper och är 9
dagar sedan min första cytostatika behandling(fancy ord för CELLGIFT).
Under tiden som jag sprang hade jag så mycket tankar och
ideer så att jag nästan ville stänga av hjärnan för att kunna komma ihåg när
jag väl skulle skriva…
Ok, jag ska göra detta. Skriva. Jag är superduktig på att
PRATA. Grym faktiskt. Det är ingen som kommer undan en verbal duell med mig men
skriva..? Hur uttrycker jag det som mina
ögon, händer, heeela min kropp kan uttycka? Dessutom så börjar jag alltid mina
meningar med Jag.
Faktum är att det här är nog meningen ändå. Hur ska jag
annars kunna bli bättre på att skriva. Jag(som jag börjar mina meningar)känner
att jag skiter lite i att det blir fel grammatik eller att jag inte vet hur man
skriver rätt tecken för typ något som är sagt. Det känns inte som jag har tid
att bry mig om att misslyckas. Det där ordet misslyckas står ofta i vägen för
det vi vill. Egot. En av dem värsta
motståndarna i livet.
När man får beskedet Cancer som jag fått(bröstcancer) så
händer det en massa saker med ens hjärna men en sak är klar. Egot får ta ett
kliv åt sidan!
Detta är ju tänkt som en dagbok och jag vet inte riktigt om
jag ska börja med att gå tillbaka till hur det hela började…? Det finns en
chans att detta blir världens läääängsta inlägg! Fast det är lite jag ändå….för
jag älskar att påbörja nya saker för att snabbt antingen bli bra(helst bäst så
nu ska jag väl bli det på cancer, haha.)och sedan tröttna….
Jag är antingen:
-av eller på. Mest på.
-älskar eller älskar inte. Älskar mest
-varm eller kall. Mest varm.( har aldrig typ 21 grader i
bilen utan rött eller blått beroende på hur det är just för tillfället)
-glad eller förbannad. Mest glad!:)
-springa eller soffan. Helst springa sen soffan eller nåt
kul.
-inget vin -1 liter vin. Oftast 1 liter.
….ni fattar…listan kan bli hur lång som helst men det finns
ett mönster och det är att jag alltid alltid alltid är en optimist. En som vill
välja att var det ljusaste ljuset om det är mörkt.
’
Du får helt enkelt pausa .
Om du vill läsa . Detta är till
dig som tänker på mig . Till dig som
kanske är i samma sits . Eller bara för
att.
Jag är bara för att….för att du berör i varje andetag och mening, med varje ord och berättelse..i varje skrymsle i hjärtat och på varje yta och ärr ..
SvaraRadera