onsdag 9 juli 2014

Jag vill dela med mig om min resa i "cancerbranchen"


27/6 2014
Jag sprang en mil idag igenJ
….det känns fantastiskt att bara göra det. Ingen tid. Ingen tävling med runkeeper och är 9 dagar sedan min första cytostatika behandling(fancy ord för CELLGIFT).
Under tiden som jag sprang hade jag så mycket tankar och ideer så att jag nästan ville stänga av hjärnan för att kunna komma ihåg när jag väl skulle skriva…
Ok, jag ska göra detta. Skriva. Jag är superduktig på att PRATA. Grym faktiskt. Det är ingen som kommer undan en verbal duell med mig men skriva..?  Hur uttrycker jag det som mina ögon, händer, heeela min kropp kan uttycka? Dessutom så börjar jag alltid mina meningar med Jag.
Faktum är att det här är nog meningen ändå. Hur ska jag annars kunna bli bättre på att skriva. Jag(som jag börjar mina meningar)känner att jag skiter lite i att det blir fel grammatik eller att jag inte vet hur man skriver rätt tecken för typ något som är sagt. Det känns inte som jag har tid att bry mig om att misslyckas. Det där ordet misslyckas står ofta i vägen för det vi vill. Egot.  En av dem värsta motståndarna i livet.
När man får beskedet Cancer som jag fått(bröstcancer) så händer det en massa saker med ens hjärna men en sak är klar. Egot får ta ett kliv åt sidan!

Detta är ju tänkt som en dagbok och jag vet inte riktigt om jag ska börja med att gå tillbaka till hur det hela började…? Det finns en chans att detta blir världens läääängsta inlägg! Fast det är lite jag ändå….för jag älskar att påbörja nya saker för att snabbt antingen bli bra(helst bäst så nu ska jag väl bli det på cancer, haha.)och sedan tröttna….
Jag är antingen:
-av eller på. Mest på.
-älskar eller älskar inte. Älskar mest
-varm eller kall. Mest varm.( har aldrig typ 21 grader i bilen utan rött eller blått beroende på hur det är just för tillfället)
-glad eller förbannad. Mest glad!:)
-springa eller soffan. Helst springa sen soffan eller nåt kul.
-inget vin -1 liter vin. Oftast 1 liter.
….ni fattar…listan kan bli hur lång som helst men det finns ett mönster och det är att jag alltid alltid alltid är en optimist. En som vill välja att var det ljusaste ljuset om det är mörkt.

Du får helt enkelt pausa .  Om du vill läsa .  Detta är till dig som tänker på mig .  Till dig som kanske är i samma sits .  Eller bara för att.

1 kommentar:

  1. Jag är bara för att….för att du berör i varje andetag och mening, med varje ord och berättelse..i varje skrymsle i hjärtat och på varje yta och ärr ..

    SvaraRadera