Bläddrar tillbaka lite...

 Min vackra mamma. En känslig själ med ett jävlar-anamma

Mamma och jag satt hemma hos mig en kväll i februari och hon berättar att hon är lite orolig för något i sitt bröst. 

Jag -Det är inget, det är så våra bröst är. Lite ”knöliga” bara mjölkörtlarna. Jag har också något.

Detta säger jag med övertygelse(mot mig själv) och berättar att jag varit på mammografi minsann för ca . 3 år sedan iof. men den det va inget.

Några dagar senare får jag beskedet att hon har bröstcancer!!! I bägge!

-Va? Händer det oss? Cancer. Det är något som händer. Men inte oss!

Hon får snabbt operationstid och blir av med bägge sina bröst och blir frisk.

Jag undrar om min stackars mamma fick sin cancer för att ge mig en spark. Hårt. I röven och få mig att inse att jag inte är ODÖDLIG!

Så jag ringer till vårdcentralen och säger som det är. Mamma har fått bla bla bla och jag är orolig blablabla. Då säger hon att det är fullbokat och du får prova på våra akuttider. Vi öppnar 08. ???? va? Fick jag inte en tid eller va?

Så jag väntade lite till…två veckor-ish. Kände ju att det va något där som inte var som vanligt. Hade ju känt det lääääänge. Fasen.

Till slut så ringer jag till mitt försäkringsbolag( har ju ett!!) och får en tid på Unilab 3 dagar senare.

 Man ser inget på mammogarfin och det känns skönt. Falskt alarm. Bara knöliga boobs. Då säger läkaren att han ska göra ett ultraljud med tanke på att jag varit orolig för en knöl. Han är väldigt pedagogisk och berättar att det lite svårt att läsa av med han ser 2 st förändringar och vill göra en biopsi.

När vi är klara säger han att det inte behöver betyda något och att hursomhelst så kommer jag att komma tillbaka för att dem ska kunna ha koll på mig. MEN han var väldigt glad att jag kom in nu…

Detta är i mitten av maj.

3 dagar senare ringer det från Calanderska när jag sitter i bilen och kör.

-Kan du prata? Frågar han

-Ja…vad gäller det?

-Vi har fått svar på din biopsi och det ser inte bra ut!

-Vad menar du? Det känns som jag fått en knytnäve i magen.

-Har jag cancer?

-Ja det ser så ut.

2 ½ vecka senare (på min födelsedag 5 juni)så ska jag träffa dr Elisabeth Högberg eller nåt….det visar sig att det var hon som opererade mamma. Detta kändes bra. Det kommer vara samma med mig tänkte jag. Mamma hade en tumör som var 0,7 millimeter.

2 ½ vecka med LITERVIS av rödvin, summerburst, party, crossfit, mera party, mera crossfit….som om jag var i något slags Vacum. Väntrum. Skitrum.

Min tumör är 7 CENTIMETER!!! Nu skulle jag vilja lägga till mina ögon, kroppsspråk, alla "props" för effekt. Hur länge har jag gått med detta??

Vidare så får jag ett datum för operation 7/7. Det är ett datum som betyder ett ”delmål” för mig. Något att förhålla mig till.

…sen behöver jag inte hänga ut skitkärringen för att vara totalt insiktslös, avbrötmighelatiden, villeintesomjagvill…men en sak kom jag fram till där. DU MÅSTE VARA FRISK FÖR ATT KUNNA VARA SJUK. Stå på dig, ställ frågor!!!

Jag har en godartad sjukdom som heter Keroider. Det innebär att jag över läker ärr. Så är det givetvis att vara krigare så det kan bli pansar men ändå…det tog mig 3 år att bli av med ”kliet” efter min första bröstförminskning.  Känner inte för att gå igenom det igen men måste förstå att det är verkligen är så. Mitt ena bröst åker!! Ena??? Vem vill ha ett nytt och ett gammalt? Ett som kanske kan få samma sak om 5år? Jag vill INTE ha kvar något av dem.

Får en ny tid och ska komma tillbaka på måndag 9 juni och göra en lymfbiopsi och på fredagen 13 juni ska jag träffa några experter, onkologer samt en kirurg. Dom kallar det för en konferans där vi gemensamt ska prata igenom hur vi ska gå vidare.

Resten av den här dagen...min födelsedag...ringde telefonen oavbrutet. Men det var dels för att gratta mig men också många frågor. Jag så många fina underbara vänner som bryr sig till stjärnorna och tillbaka!!!

Ville samla mina barn och Gunnar för att berätta hur status var. Jag har valt att berätta för mina barn om detta redan när jag var orolig för knölen och i och med att mamma nyss gjorde sin operation så var dom ganska coola.  Om du som läser detta är i samma sits som jag så välj kanske att inte svara på alla samtal och lägg kanske inte för mycket tid på att förklara. Jag var så trött av anspänningen och alla frågor och grattis att jag inte fick luft.

Sen var det middag på  Joe Farelli´s  som var jättemysigt men kommer nästan i ihåg den här kvällen...

                                             Jag, Clara, Elsa-Maria och Gunnar som vill vara med